Det blev 31 år och två månader som anställd på Naturskyddsföreningen… En helt fantastisk tid med mycket god eftersmak… och ett mycket varmt och trevligt avskedsmingel på föreningens kansli på Åsögatan i Stockholm. Jag tackar med att låna några ord från ett brev som Selma Lagerlöf skrev 1907 inför bildandet av Naturskyddsföreningen: Naturen bör bibehållas och vårdas i så hög grad som möjligt sådan den är och jag är lycklig om jag på detta sätt kunde lämna en liten handräckning.
När jag jobbade som journalist på Expressen under 70-talet var jag under ett par år stationerad i Malmö. Expressen höll med möblerad tjänstebostad inredd med en dominant bild som fortfarande får mig att undra… men tanken var nog att den skulle uppmuntra mig till att alltid bära kvällstidningen i innerfickan precis som mannen på bilden gör.
Jodå de finns… den här lilla gynnaren gömde sig under golvplankorna. Bara en tumme stor och med gråkappan på…
Vättar är underjordiska väsen som gärna bosatte sig under människornas boningar. De var tjuvaktiga och ansågs kunna göra sig osynliga och förvända synen på folk. De föredrog att klä sig i grått.
Vittror är ett osynligt folk som lever familjevis på jordbruk och boskapsskötsel då människorna inte är där. De ser ut, lever och klär sig som människor och de är lika dödliga. De bor under jorden i en parallell verklighet.
Jag artar den till en vätte…
Kul att rota i gamla lådor. Detta var mitt första lönebesked från mitt första riktiga jobb som trålfiskare på Donau i Nynäshamn. Sex veckor till havs i snöstorm och iskyla belönades med drygt en tusenlapp före skatt… OBS att alla ombord dessutom var med och delade på båtens driftskostnader genom avdrag på lönen…
Det gör gott att förverkliga gamla idéer och drömmar ibland. Den här gången blev det en en bok av gammal skoluppsats från gymnasiet. Jag bildsatte uppsatsen redan då, men det tog 50 år fullfölja tanken att sätta ihop bilderna med texten till en bok…
Finns väl knappt en bättre sinnebild för sommarlovets njutningsfulla frihet… Det lilla blir den stora upplevelsen – solvarm sand blir till livslång längtan. Sitter med radion på och i nyheterna varnas för värmebölja och rapporteras från krig i Ukraina, Palestina, Syrien… men ingen varning för krig i Sverige trots att vi lever under konstant hot. Tänker på att supportergänget till de krig som pågår inom loppet av några minuter kan utplåna både sandstranden och hela klotet om makthavarnas makt hotas. De kärnvapen som finns runt omkring oss hela tiden skulle om de användes inte bara utplåna liv utan också förvandla den varma sanden till svart is och hela klotet skulle försvinna in i en mörk atomvinter – med långt mer dramatiska konsekvenser än den pågående uppvärmningen av atmosfären. Tycker det är märkligt tyst om kärnvapnen. Det känns nästan som att det är tabu att prata om det akuta hotet, att protestera, att tro på att kärnvapnen kan desarmeras – nu när växthuset är mänsklighetens stora fasa. Hela mänskligheten är livegen under en liten härskande maktelit som ständigt hotar med det yttersta straffet.
Det har gått 50 år sedan jag tog bilden på knölsvanen vid Norviks udde i Nynäshamn… Och samma år, den 13 april, skrev jag i dagboken: ”Förmiddagen + 10 som varmast i skuggan. Klart. Omkring 8 – 10 m/sek. S. Eftermidagen: Mulnande. Kl 16.00 helmulet. Omk. + 8. Omk.10-12 m/sek. Kvällen: Mulet, tidvis svagt regn. Omk 2-3 m/sek.”
Måste säga att jag är jäkligt impad över mig själv och vad jag gjorde med mig själv då – varenda dag före och efter skolan skrev jag observationsblad och satte in i en prydlig ringpärm. Och obsarna var bara bakgrund till resten av dagboken, som denna dag för exakt 50 år sedan fortsätter med följande:
”Bo Huselius (”Lusen”) och jag var ute en runda mellan kl 17.00 – 20.00. Färdväg: Cykel till skjutbanan – skjutvallen – Kalvökärret -Norvik – Kalvö strömmar – Kalvö -Skjutbanan – med cykel hem.”
Och sedan artobsarna i prydlig ordning:
Skäggdopping 3 Norvik (ny art för året nummer 60)
Gräsand 4 Kalvökärräng
Kricka 10 Norvik (ny art för året nummer 59)
Kricka 3 Kalvöström
Enkelbäckasin 4 Kalvö kärräng (ny art för året nummer 57)
Skogsduva 2 Skjutbanan (flög norr)
…och så fortsätter det med totalt 26 arter denna vårdag för sextonåringarna Lusen och Lill-Vaste. Dagboksbladet avslutas med: ” Vi såg även en åkergroda för fösrsta gången i år vid Kalvö”.
En nog så bra skola som skolan :-).
Solen gassar. Jag promenerar på vägen ner till badklipporna i paradiset. Jag stannar till i en vägsvacka med skuggande träd där en liten porlande bäck strömmar genom en vägtrumma och fortsätter ner till sjön på andra sidan beteshagen. Det är något som är rött och dött. Böjer mig ner och ser plötsligt att asfalten är översållad med hundratals döda, utplattade, lemlästade, söndersmulade liv som nyss levat. Fortsätt läsa
