Solen gassar. Jag promenerar på vägen ner till badklipporna i paradiset. Jag stannar till i en vägsvacka med skuggande träd där en liten porlande bäck strömmar genom en vägtrumma och fortsätter ner till sjön på andra sidan beteshagen. Det är något som är rött och dött. Böjer mig ner och ser plötsligt att asfalten är översållad med hundratals döda, utplattade, lemlästade, söndersmulade liv som nyss levat.
10 meter asfalt
