Som febersjuk.
Lärarens röst mal oavbrutet,
liksom overkligt, entonigt, avlägset.
Det går inte att lyssna på vad han säger,
det är inget språk.
Modsfrisyr vid svarta tavlan,
fnissningar åt dess misstag.
Fem huvuden vilar i varsin hand,
tio händer stöttar lika många hakor,
femton näsor tjugo centimeter över matteböcker.
Tio par ögon glittrar,
tjugo par i en annan värld.
Dimman ligger tät
över det gråa zinkplåtstaket.
Gymnasiet i Handen 1965
