1920 gick min morfars syster, Karin Rehnström, på folkskoleseminariet i Linköping för att utbilda sig till lärare. I kurslitteraturen ingick ”Handledning i Trädgårdsskötsel” som skrevs 1870 av seminariets lärare i trädgårdsskötsel, Carl Dahlberg. En mycket lärorik bok. Boken var 50 år när Karin läste den och den är nu 150 år när jag sitter vid köksbordet och förvånas över hur aktuell boken känns. Karin har alltid varit en av mina absolut viktigaste förebilder. Förutom att lära skolbarnen att odla och räkna så hade Karin en ljuvlig egen trädgårdsodling på tomten i centrala Mjölby. Hon bodde där tillsammans med två systrar och de ägnade sina liv åt självhushållning (och sin tro). Det bakades, syltades, saftades, långkokades, konserverades, maldes, ansades, broderades, knypplades, snidades tavelramar, sträcktes lakan, stärktes kragar, lästes böcker, skrevs långa brev med bläck och allt annat som ger en känsla trygghet och omsorg, men som knappt någon har tid med idag. Besöken i systrarnas vitrappade stenhus under min uppväxt präglade mitt liv en hel del. Nu betraktar jag min egen köksträdgård och funderar på varför den tar så mycket tid. Jag hinner inte. Den växer ifrån mig. Hur gjorde systrarna? Skissar en karta över landen för att få överblick. Oj, det är visst 72 olika grödor (förutom alla äppelträd, vinbärsbuskar, plommonträd mm på tomten). Tycker att skissen påminner om något jag sett. Då slår det mig att jag sett något liknande i Karins gamla lärobok och där var den; teckningen med ett utkast till hur lärarna förväntades anlägga en folkskoleträdgård vid sin skola. Tack Karin, du är med mig och du inspirerar mig fortfarande. Men, hur gjorde du?
Karin Rehnström 
