Trevligt minne och en märklig historia. 1981 var jag i Danmark och gjorde reportage om en varg som blev bäst klassen på polishundskolans dressyrprov. Vi lekte och brottades i gräset och en av varghonans hörntänder råkade fastna i mungipan så att det började blöda. Klockan ett flög jag tillbaka till Stockholm och körde hem till Nynäshamn. Tänkte att det nog var bra att ta en stelkrampsspruta. Blev ett minnesvärt samtal för både läkaren och mig:
– Jaha, du vill ha en stelkramp. Vad är det som har hänt?
– Jag har blivit biten av en varg.
– Jaha du, och var hände det då?
– I Danmark.
– Jaha, och när hände det då?
– För tre timmar sedan.
– Jaha du, då gör vi så här – du ska få din stelkrampsspruta, men jag skriver inget om det där i journalen. Blir det bra så?
